jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Alla bär på en historia...

Publicerad 2014-01-14 23:34:00 i Allmänt,

Jag ser knappt skärmen på grund av alla tårar...

Mina vänner betyder oerhört mycket för mig vare sig De är gamla eller nya bekantskaper och jag är väldigt intresserad av Dem... hela Dem!
Jag vill veta allt, jag vill förstå och jag vill kunna finnas där...
Nu ikväll får jag en historia till mig från en kvinna som får mitt hjärta att fullständigt tryckas ihop i bröstet på mig och jag får svårt att andas...
Vi har ändå bara kommit en liten bit... och jag sitter tårdränkt och hulkar.

Vi präglas av våra liv och vi gör våra val ganska tidigt... 
Ska vi låta våra upplevelser och uppväxt påverka oss negativt eller tar vi till oss varje svårighet, varje glåpord, misströstan och sorg och vänder det till att bli så fina människor vi bara kan?

Jag tror inte att man härdas och blir starkare på grund av ett hårt liv... nej, jag tror att antingen stänger man av eller så blir man ödmjuk inför det lilla och inför andra människors öden.
Denna kvinna är en så fin människa och jag känner en sådan oerhörd sorg för hennes skull samtidigt som jag är så stolt och lycklig över att hon finns här idag med sin visdom, sina erfarenheter och mod! Jag är glad att hon valde att bli just den ödmjuka, fina människa som hon är och jag ser fram emot att få lära känna henne mer och djupare samtidigt som jag vill finnas där för henne när livet känns svart och tungt. 
 
Jag känner en sådan vanmakt, ilska och sorg över hennes ord där hon beskriver det ena "helvetet" efter det andra och jag undrar stilla hur allt detta över huvud taget fick ske... det Svenska rättsskyddet verkar likt ett stort skämt på andra livs bekostnad.
 
Samtidigt tittar jag på Djurens hjältar på Tv... där låter De en hund somna in och det ger så väldigt mycket känslor och flashbacks till De gånger man själv har varit tvungen att ge sina djur en sista kram, kyss... och känna hur pulsen sakta avtar. Det gör så ont, så oerhört, fruktansvärt ont och jag förstår inte hur jag ska klara av det den dagen jag måste ta det beslutet angående min vackra Emmy som mest troligt är den som står på tur, hon är ju gammal nu min vackra älskling.
 
Julen rann förbi likt en ystert porlande bäck och vi överlevde även Nyårsnatten trots raketer och smällare!
Det gick faktiskt över förväntan! Emmy var över lag ganska lugn vilket även smittade av sig på Aicha! Jag hade proppat Deras öron fulla av bomull och även gett dem ett lugnande naturmedel i tre dagar och det verkar som att det faktiskt gjorde lite verkan! (Jippiiieee)
Lilly där emot var väldigt orolig och visade ett flyktbeteende... Skulle hon komma lös och rymma likt många hundar gör under dessa firanden skulle jag aldrig kunna få in henne hur mammig hon i vanliga fall är... vilket är extremt! Min lilla prinsessa!
 
Jag blir fegare med åren har jag märkt!
Allt är jag rädd för... ja, det vill säga allt gällande mina svansbarn!
Jag är rädd för ormar, glas, taggtråd, elaka människor, aggressiva hundar, bilar, smällare, pinnar som sticker upp... grävlingar... fästingar, sjukdomar! Värmeslag, köldskador... att de ska ramla ned mellan perong och tåg ned på rälsen, att de inte ska hinna av tåget och dörrarna stängs... att kopplet fastnar i ngn hissdörr...
Ja, Ni fattar ju! Det är ett ganska stort dilemma men jag är verkligen livrädd att något hemskt ska hända mina pälsklingar! 

Man kan inte rädda hela världen.... och det är för jävligt!
Här om dagen fick jag ett sms från en ägare till en av de hundar som ligger ute på min Fb-sida... där det stod att han inte fanns längre...
Jag begär inte att Ni ska förstå men varje djur jag inte kan rädda sätter sig likt en lång syl in i hjärtat på mig och jag bröt ihop totalt, jag kunde inte sluta gråta! Det är så orättvist att våra djur ska behöva dö på grund av våra misslyckande kring att få dem trygga... Det är så fruktansvärt, förbannat, jävla orättvis! Och jag blir så uppgiven och ledsen av att bara skriva detta att det värker i hela magen!
Det är så otroligt många djur som avlivas/dödas på grund av att vi inte kan ge dem en grundtrygghet och kärlek... att vi försummar dem och begär så mycket mer av dem än vad de klarar av att ge... och de vill ju inte annat än att ge, ge och ge! Det enda de begär i utbyte är just kärlek, tid och trygghet! 
 
Ibland vill jag bara ge upp... just nu är jag inne i en period då jag verkligen bara vill ge upp och mitt i det fick två systrar - som jag nekat hund genom mig - för sig att göra mitt liv lite jävligare genom att sent en natt gå in på HemLiga och dels skriva ned mig, komma med hot mot mig och mina medlemmar, beskyllningar... och sedan som att det inte var nog lägga in porrbilder och bilder på döda djur samtidigt som Deras vokabulär hela tiden höll sig till ett och samma ämne vilket var svordomar och könsord!
 
Jag hann aldrig att se inläggen men De medlemmar som var vakna tog screenprint efter screenprint så jag hade en hel del att läsa när jag gick ut på Facebook dagen därpå.
Ja-aaa... visst lyckades De väldigt bra med just det som Deras tanke var... att göra mig ledsen!
Att läsa Deras inlägg och kommentarer fick mig att må riktigt illa... jag anser att man måste vara riktigt sjuk för att uppföra sig på det viset... och det hela är egentligen väldigt tragiskt när två unga kvinnor plötsligt bestämmer sig för att förstöra sina rykten på det viset så fullkomligt odiskret och omgående. Troligtvis är De heller inte vana vid att få ett nej... och ska De reagera så varje gång De får ett "nej" framöver i livet... ja, vad ska man säga.

Tillfällen likt detta gör att man överväger att sluta... för det är inte lätt att simma motströms och få lögner och skit sondmatat ned i halsen titt som tätt utan att ta illa vid sig...
Och för att vara lite gnällig... Ja, det känns faktiskt lite orättvist!


Jag fortsätter att läsa vad hon skriver... medan varenda cell i min kropp ropar NEJ!!!
Varför måste en del människor behöva gå igenom så mycket svårigheter och smärta medan andra flyter som på små dyra champagnebubblor och inte har en aning om det liv som vi andra trampar och kämpar oss fram genom.
Vissa drar enorma lass med ton av trögflytande asfalt under skorna medan andra glatt halkar in på det ena positiva efter det andra utan att behöva anstränga sig! SUCK IT UP! Livet är för jävla orättvist! ... det är så orättvist!
Nu kommer jag på mig själv att sitta med munnen vidöppen, detta är som en obehaglig novell.. man vill inte tro att det är sant! Jag vill verkligen inte att det ska vara sant, det är för mycket för en enda människa att bära och jag förstår inte hur hon orkar! Älskade människa... hur har Du mäktat med?

Alla bär vi på en historia... och precis som sagor kan De vara lyckliga men även väldigt olyckliga, vad jag hoppas är att denna historia ivarje fall kan få ett riktigt vackert och långt slut!
 
När jag började pm.a med denna kvinna och "kände av henne" så kände jag en oerhörd sorg och ett stort vemod... jag frågade därför lite försiktigt var ifrån dess ursprung var och då delar hon med sig till  mig av denna hemska livshistoria... 
Jag blir både rörd och tacksam över att jag får ta del av hennes så traumatiska liv då jag på detta vis får lära känna henne innerligt, hon har öppnat sin famn och en del av sin själ mot mig och jag omfamnar den.
 
Man får en del perspektiv på livet även om jag har fått kämpa en hel del känns det ganska patetiskt och lamt i jämnförelse... 

 
Var nu riktigt rädda om varandra!
Säg inget Ni ångrar i ilska utan säg istället vackra saker i kärlek och när Ni känner ömhet för det är De tillfällena i livet som borde vara de starkaste... 
Ta hand om varandra och skydda varandra!
Vi kan hjälpa varandra att skriva våra liv... lämna ingen utanför om Du ser att det blåser kallt!
Älska mycket!

Kärlek!

Namaste

Marina
 
 

Kommentarer

Postat av: Märit

Publicerad 2014-01-14 23:56:39

Så oerhört sant Marina! Man vet att livet inte är rättvist och att somliga åker omkring på en räkmacka medans andra verkligen jobbar i motström. Men att veta att det är så gör det inte på något sätt lättare att bära. Och alla fina underbara djur som inte får det dom är värda och förtjänar, vad kan man säja......
Kramar om

Svar: <3 <3 <3
Marina

Postat av: suzz

Publicerad 2014-01-15 00:07:51

<3

Svar: <3
Marina

Postat av: Gina Karlsson

Publicerad 2014-01-15 01:07:59

Tack Fina Marina <3 <3 <3

Svar: Tack själv Gina! <3
Marina

Postat av: Anneli Rohdin

Publicerad 2014-01-15 01:18:26

Jag vet att jag kommenterade just de här människorna och jag hoppas innerligt att jag inte gjorde varken dig eller din sida till ngt felaktigt.
Jag blev så j-la förbannad av alla påstående och bilder m.m så jag hoppas att du har tagit bort dom och att de aldrig ens får titta på en hund från Hemliga!!!
Du är helt suverän i ditt arbete, jag fattar inte hur du orkar!!! Men du är en av de mest suveräna människor jag mött!! Flax kommer alltid att vara med dig!!! <3 <3 <3

Svar: Gumman, Du sa absolut inget olämpligt! Du var så fin som försvarade mig! Ja... Flax kommer alltid att finnas i mitt hjärta. <3
Marina

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela