jagochalladomandra

Jag har genom åren testat säkert ett tiotal olika sk. "lyckopiller" dvs ångestdämpande mediciner...

Många, för att inte säga de flesta har gett mig bieffekter som har varit fruktansvärda på ett eller annat vis.

Vanligt är att man går upp i vikt och det gjorde jag exempelvis av de som jag använde mig av innan den medicin som jag har idag. Jag ikan inte säga helt med säkerhet att det var just dessa piller endast då MEcfs - en av de sjukdomar som jag har - kan orsaka både onormal viktnedgång och viktuppgång.

 

Ett par tabletter som jag hade kunde jag inte sova, hur trött och fullkomligt slut jag än var kunde jag inte sova... jag var vaken flera dygn i rad och jag grät av fullkomlig utmattning.

 

Några andra gav mig fasansfulla mardrömmar och när jag vaknade var jag kvar i drömmen och visste inte om jag var vaken eller sov, fullkomligt horribelt.

 

 

Jag gick omkring med ett leende på läpparna som inte gick att ta ned, en form av falsk lycka då jag inte alls kände mig glad i vare sig sinnet eller hjärtat... bara i "skinnet".

Jag kunde börja fnissa och stod och fånlog även om någon ville tala allvar eller berätta något tråkigt i förtroende till mig...

Mitt skal log och jag kunde inte bry mig mindre än vad jag då gjorde om omvärlden... en helt ny och fullkomligt vidrig känsla då jag i vanliga fall är ett enda stort känslospektrum.

Som Ni förstår slutade jag omgående med dessa...

 

Det är lite av ett gidder det där att när man behöver må bra och man får tabletter som totalt röjer runt i ens inre...

 

Många som är sk. "låga" och som behöver denna form av medicament har brist på ett (eller flera) ämne i kroppen som heter Seratonin men i mitt fall är det självklart också så att när man levt med en fysiskt påfrestande sjukdom i hela ens liv så påverkar det tillslut även ens mentala hälsa och har man då även levt i ett trauma under många år gör det knappast saken bättre.

 

Jag har gått på väldigt många starka och beroendeframkallande tabletter men då de inte över huvudtaget hjälper mig finns det ingen anledning att knapra i mig fullt av gifter.

 

Ett tag tog jag ca 20 starka värktabletter/dag plus 7 stycken Xanor 6 mg (den starkaste) som är en lugnande tablett... Jo, Ni läste rätt! SJU stycken!

Då tabletterna aldrig gav någon verkan på mig var de också förvånandsvärt lätta att sluta med...

Min läkare, terapeut och psykolog hade aldrig varit med om någon som så fort slutat med tabletter i den kollossala mängd som jag tog.

De ville skickat mig på avvänjning... då jag - som min terapeut så lent framförde det - var en knarkare! (Tablettmissbrukare)

Jag reagerade på alla cylindrar! Inte var JAG någon knarkare!!!

"Jo, den enda skillnaden är att Du får Ditt knark på recept medan andra måste gå ned på plattan och köpa sitt..." var hennes svar. Du kunde lika gärna ha gett mig en fet käftsmäll för reaktionen var lika bedövande och orden brände sig obarmhärtigt fast!

Då såg jag det hela plötsligt så kristallklart och vilka mängder jag tryckte i mig varje dag!

Min vårdcentral-läkare slutade jag gå till, jag tycker att om inte jag som patient kunde ta ansvar för mitt eget mående så kunde han varit mer restriktiv med de recept som han skrev ut till mig. Han fick sig en smäll på fingrarna från den sjukhusenhet som jag gick hos och jag hoppas att han inte fortsätter i samma anda med hans övriga patienter.

Under tiden som jag gick på alla dessa tabletter tyckte jag att han var snäll som gav mig vad jag "behövde"... men med facit i hand så kunde det gått fruktansvärt illa om min kropp varit mer känslig/mottaglig för tabletter än vad den är.

 

 

Hur som helst som trappade jag ned alla tabletterna på kort tid... värktabletterna var inga problem, de lugnande var jag så rädd att sluta med då jag var rädd att jag helt plötsligt skulle se verkligheten som för vad den är! Men då tabletterna som sagt aldrig riktigt gjort någon verkan så var jag heller aldrig inbäddad i ett falskt skimmer.

 

Jo, jag har provat egna dekokter, naturpreparat, reningar (under flera år), TNS, massage, kiropraktik mm, mm, mm. och inget hjälpte! När jag bara blev sämre och sämre så kapitulerade jag tillslut och när jag sedan under en oerhört jobbig period i mitt liv konstant gick omkring med en överhängande rädsla ( för att inte säga skräck) tillsammans med ångestattacker o.dyl så började jag också att äta lugnande.

 

Jag kommer aldrig att vräka i mig så mycket gifter igen!

Jag har fortfarande ångest och min rädsla ligger ganska latent har jag märkt i vissa situationer men jag kan hantera det på ett annat vis nu, jag har blivit starkare och det jobbar jag på varje dag.

 

 

Marina