Glad för det lilla...
Jag hade tänkt att göra så mycket idag...
Men jag borde ju veta med mig vid det här laget hur lite jag mäktar med!
Jag klarade hur som helst av att hänga lite tvätt och att klippa gräset inne på den inhägnade tomten! Inte illa pinkat med tanke på att man måste hålla tungan rätt i mun så att man inte kör över den svans man har efter sig, bredvid sig, på sig... jo, det var ju liksom inte en uppladdningsbar gräsklippare som jag köpte och det borde jag förstått av det låga priset.
Man får vara riktigt vaksam så att inte sladden rätt var det är ligger under bladen!
Det positiva med denna skapelse är att den är en liten lättviktare så att till och med jag orkar dra omkring på den.
Sedan att man måste tömma uppsamlings"grejen" hela tiden är ett litet minus dock... det är inte många grässtrån som behöver klippas innan man måste tömma...
Men hur som helst så funkar den väldigt mycket bättre än de fyra andra stackars lik som står och dräller lite här och var i vår trädgård.
Vi ska dock få en av dem lagade till midsommar (tack och lov)!
Det var meningen att jag och en vän skulle hämtat en hund imorgon - mors dag - men det hela avblåstes och jag kan åka och fika med min kära mor och resten av familjen.
Idag blev min lilla Lilly riktigt rädd... så sorgligt och absolut inte varken min eller Mickes mening...
Men här ser man hur mycket känslor och minnen dessa fd vanvårdade djur har med sig och som hela tiden ligger under ytan.
Jag busade med Micke och sprutade lite vatten på honom med vattenslangen var på han skulle ge igen och Ni som känner Micke vet att när han ger igen är det med råge så jag fick lite halvpanik och sprang skrik-skratt-gråtande där ifrån och in!
Lilly tog väldigt illa vid sig och när jag skulle hämta gårdagens post och hon skulle följa med drog hon iväg ´åt helt andra håller med svansen mellan benen och en skygg blick.
Hon ville inte alls komma när jag ropade och jag blev faktiskt riktigt rädd då den större vägen inte ligger långt bort,,,
Hur som helst fick jag fatt i henne var på jag självklart förklarade hur farligt det hon nyss gjorde var!
När vi skulle gå ut igen ville hon inte följa med ut och jag fick locka med godisregn... men inte... det slutade med att jag fick lyfta ut henne, lilla stumpan.
Marit och Peter kom på besök och när bullarna sattes fram tyckte Lilly att livet trots allt var ganska bra igen!
Det är så oerhört sorgligt när känslor likt detta blossar upp hos mina älsklingar...
Det som man bygger upp är samtidigt så bräckligt och lätt att rasera och därför bör man hålla om dem med silkesvantar, ömt, ömt hålla deras vackra små själar och hjärtan!
Nu ska jag stänga av cybervärlden och ägna mig åt mina svansbarn och åt min Micke över en film och lite godis!
Ta nu riktigt väl hand om varandra!
