jagochalladomandra

Imorgon är det skolstart... sommaren övergår till den årstid som jag faktiskt älskar men jag hade velat ha lite mer sommar för denna sommar har varit så vacker och mitt jag har mått så mycket bättre än vad jag brukar...

 

Luften är något krispigare och nätterna är friska och kyliga... snart kommer träden att likt en symfoni spela med sin stråke på alla våra känslospektrum över sin palett av färger. I allt det vackra färgspel kommer ett vemod över oss då vi blickar in i en tid av mörker och kyla. Jag älskar hösten men avskyr vad som följer därpå... vintern! En årstid där jag konstant fryser och mår vämjelikt. Varje klädesplagg skaver och tynger mot min känsliga hud och mina ömma muskler... sa jag att jag verkligen avskyr vintern?

 

Men varför gå händelserna i förtid..? Det är bara det att jag konstant har ångest över kung Bores framfart och önskar att jag var en björn som kunde gå i ide under dessa hemska månader.

 

Jag ska börja samla in fröer inför nästa vår och jag hoppas även snart att jag kan skörda mina majskolvar... är inte riktigt säker på när man ska göra det!

Hur ser man att de är mogna utan att liksom öppna självaste paketet?

Jag ska även skörda alla mina kryddor och hänga på tork... eller kanske sätta på låg värme i ugnen, det borde väl funka? Nog för att det är mysigt och ser så där lite rustikt och lantligt ut att hänga upp dem så innebär det också att de mitt i all mysighet blir väldigt dammiga till slut och det vet i sjutton om det är så gott!

 

Jag är så där vidrigt sugen och skulle kunnat göra något drastiskt för att få sätta tänderna i riktigt mörk choklad!

Sanna har just serverat mig en kopp kaffeoch i min våta dröm ligger där även en stor, chokladkaka vid sidan om koppen!

Om frysen hade fungerat hade jag mest troligt haft frysta hallon och skulle kunnat göra en god paj men det sket ju sig grovt också... det verkar hur som helst som att vi får vår nya kyl och frys på Fredag, tack och lov! Man är inte så lite låst utan...

 

Nu börjas det igen... 

Det skulle kunnat betraktas som en vardag men jag föredrar att se det som ett onödigt ont! ( Här är ta mig fasen koppen så j-a halvfull som den bara går att vara! ;) Patetiskt? ja, visst... )

För då jag inte somnar förrän väldigt sent varje natt och jag inte k a n lägga mig tidigare då jag måste kolla min dotters blodglucos varje natt och sedan ska gå upp klockan sju... det rimmar liksom inte med mina sjukdomar. Jag behöver en lång sammansatt sömn för att fungera någorlunda och det är det tillsammans med värmen som har varit skillnaden i sommar... och som har bidragit till att jag har haft möjlighet att må något bättre.
Jag måste alltid gå och lägga mig i ca fyra timmar när Sanna har gått till skolan för att jag ska orka med resten av dagen och kvällen. Mycket av mina dagar går bort i sömn... det är som det är och det är bara att anamma och göra det bästa av situationen men än en gång... jag verkligen bävar för vintern!

 

Ta hand om varandra och älska varandra!