jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Medial rätt och slätt...

Publicerad 2013-08-07 21:12:09 i Allmänt,

Att vara medial kan vara ömsom spännande men också ibland faktiskt ganska skrämmande... jo, jag blir faktiskt rädd ibland och ibland kan det vara svårt att skilja på om det är en levande person jag har framför mig eller om det är någon från andra sidan då De ibland står där lika tydligt framför mig som vem som helst.
Det är just i situationer likt det som jag ofta blir rädd... eller skrämd helt enkelt!
 
När man kommer ut på trappan, tar ett kliv ut på verandan och lyfter blicken och det sitter någon där i soffan... ja, då hoppar hjärtat upp i halsgropen vare sig det är min Micke som sitter där ute eller om det är någon som inte längre är i livet.
 
Många tror att man inte blir rädd då det är så naturligt och så är det ofta men inte alltid, det är inte roligt att möta en främling inne på toaletten mitt i natten vare sig De är i livet eller inte och att se en lång kö av skuggor som ringlar sig från mig och ut genom väggen och vidare ut på andra sidan kanske inte är direkt skrämmande utan endast sorgligt och lite av en tyngd över skuldrorna.
Som ett annat medium sa till mig: "Du har likt en motorväg av andar fram till Dig!" och så är det tyvärr... 
Jag har på något vis under åren lärt mig att koppla upp och stänga av bättre men det är inte alltid det funkar, lite beroende på hur jag mår och hur kraftig min sköld orkar vara tror jag!
 
 
 
Jag fightas tämligen alltid med att lita på min intuition, något jag jag ibland kommer på mig själv att fortfarande vara dålig på... jag gör som andra litar på det mest förnuftiga och jag borde ju ha lärt mig genom åren att det finns inget förnuftigt med livet i sig själv, den tar ut sina svängar helt okontrollerat utan att fråga om rätt eller fel.
 
Väldigt ofta har vi alla någon som går bredvid oss.
När jag "öppnar upp" och till exempel sätter mig i en park ser det ut som att alla går med varsin person bredvid sig, en grå "ängel", en "grå" sökare... en "grå" som pockar på uppmärksamhet eller som bara finns där...
Men så har vi De som på någotvis har en högre energi än dessa "grå" och som ser ut som Du och jag... dvs. lika tydliga att jag luras att tro att De lever på denna sidan, att De lever och det är då jag kan bli skrämd.
För som sagt vem vill vandra ut i köket för att se att det står en helt främmande man där...
 
Annars kan De som sagt uppenbara sig på lite olika vis... en del skimrar, en del är lite avslappnat grå och en del finns där likt en svart skugga... Vissa förnimmer jag genom en doft, en känsla eller en röst... det är väldigt olika och svårt att förklara.
 
 
 
Jag ser mycket djur för likt i det verkliga livet söker de upp och följer mig även när de vandrat vidare... kanske känner de en speciell närhet, en känsla och förståelse som de inte kan uppfatta från något annat ställe... 
 
Detta är inte något som jag brukar tala speciellt mycket om... folk brukar utbrista: "Men varför har Du inte sagt något?"
Varför skulle jag tala om något som är högst naturligt för mig bara helt apropå?
Det är precis som att någon skulle säga: "På tal om inget så kan jag laga cyklar!" 
Det vill säga, det är inget jag behöver ta upp med någon om jag inte tycker att det finns en nödvändighet att göra det... det är ju något som tids nog helt naturligt vill komma på tal ändå precis som att om mina barns cyklar går sönder kan den personen med det handlaget berätta för mig att det är något som denne skulle kunna hjälpa mig med.
 
Det är ofta när folk är sjuka, har ont eller liknande som detta brukar komma på tal då jag brukar fråga om jag får lov att skicka healing eller heala Dem och då brukar samtalet rinna vidare in på mina mediala "färdigheter"... naturligt!
 
Kan jag hjälpa så hjälper jag självklart vare sig om det är någon som vill komma i kontakt, rena ett hus, heala eller tala med ett djur...
Många anser att jag ska "göra något av det"... dvs göra mig en profit på att hjälpa andra men det är något jag inte alls är intresserad av då jag inte vill tjäna pengar på det som ofta är någon annans olycka. Jag tar hellre en fika eller en middag som "betalning" i så fall! Jag har aldrig varit någon vidare affärskvinna och det är inget jag har arbetat för att bli heller, mitt samvete skulle inte klara det.
Jag är heller inte intresserad av vad andra anser ;) och blir lite smått stött över att allt ska vara så fokuserat på pengar... det känns lite skitigt tycker jag.
 
Med detta menar jag verkligen inte att andra som arbetar aktivt med något av detta gör fel, det är Deras beslut och detta är mitt!
Det finns otroligt många riktigt duktiga medium som med all säkerhet anser att jag gör helt fel och att jag på detta viset kan bli utnyttjad men å andra sidan har jag aldrig gjort någon reklam för mig själv och jag hjälper endast folk i min omgivning.
 
Var rädda om varandra!
Tänk vackra tankar, tankens kraft är stark!
 
Kärlek!
Marina
 

Kommentarer

Postat av: Sofia

Publicerad 2013-08-08 15:05:32

Spännande!!!

Svar: Ha ha! Ja, det kanske man också kan säga?
Marina

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela