jagochalladomandra

Jag är med på en fb-sida för bloggare som är över 35 år och jag blir både ledsen och bestört över hur många bloggare i den åldern som lider av diverse kroniska sjukdomar men inte bara det utan väldigt många som kämpar mot cancer och som har döden flåsande i hälarna!

Jag vill bara skrika!! Jag vill sparka och jag vill kasta sten på denna förbannade sjukdom som tar så många fina liv och som låter folk kämpa till det yttersta... inte bara De som bär denna tingest inom sig utan alla familjer som ständigt bär en liknande klump inom sig fast denna klump består av oro...

 

Men alla dessa kroniska sjukdomar och handikapp är även de överväldigande... vad många vi är som lider och som ligger med var sin laptop på magen och spyr galla ut i våra bloggar för De som vill och tar sig tid att läsa...

För mig är det lite dubbla känslor, samtidigt som jag vill att folk ska vara medvetna om mina sjukdomar så vill jag inte att det är de som de i första hand tänker på när de nämner mitt namn.

Även om jag emellanåt beskriver mitt mående i min blogg så vill jag heller inte överskölja mina läsare med endast det negativa i mitt liv, jag vill att De ska se mig, Marina och inte bara mina sjukdomar... 
Jag är Marina, jag är inte Fibro, Me, överrölighetssyndrom, Ibs, Skolios osv, osv... 

Nej, detta är ngt som innefattas i mitt liv och som jag och De runt omkring mig måste och bör ta hänsyn till men jag är en kvinna med färdigheter, röst och hjärta, med kunskaper och lite för mycket vilja för hennes eget bästa!

 

 

Detta är oerhört viktigt för mig att man gör skillnad på vad jag är och vad jag råkar lida av... 

 

Men jag blir verkligen så otroligt sorgsen över hur många vi är som på ett eller annat vis är sjuka... men kanske är det därför vi har möjlighet att blogga? Kanske är det därför vi har tid?