jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Helg och vardag...

Publicerad 2013-04-22 22:08:00 i Allmänt,

Jag har haft en riktigt härlig helg!
Jag tog tåget hemifrån klockan halv elva i Fredags för att byta tåg vidare till Göteborg inne i Borås...
Ack, vad jag bedrog mig... det gick inget tåg utan endast bussar... jag som avskyr att åka buss skulle nu kliva upp och in i en buss för en resa som skulle ta över en timma!
Oj, vad jag inte kände för det men då jag skulle till mina fina vän Ann över helgen tog jag tjuren vid hornen och klev på lite lätt hyperventilerande.
Jag bredde ut mig över en plats med fyra säten och ett bord och resan gick faktiskt ganska bra!
 
Det var så härligt att bara få komma iväg och bara vara... Marina och att bara få umgås och må gott!
Vädret var fullkomligt fantastiskt och sällskapet likaså, jag har haft det så skönt och pausat så mycket jag har vågat från HemLiga, hotmail och telefonsamtal.
Det är ändå sorgligt vad man saknar sina svansbarn som man är så van att alltid ha omkring sig! 
Sängen var ganska tom eller rymlig kanske jag ska skriva istället då jag på alla sätt och vis kom plats!
 
 Den goda maten Ann lagade! "Laxplanka" Väldigt gott!
 
Glädjeyran mina fina töser visade när jag kom hem skulle man egentligen ha spelat in och visat för människor som valt att leva utan djur! Den kärlek som mina pälsklingar visade fann inga gränser! Lilly tog sats och hoppad upp och ned ur min famn om och om igen för att där emellan göra några ärevarv! Alice log som bara hon kan le...Då trädgården fortfarande är och ser ut som en stor gyttjehåla såg jag ut som en gyttjebrotterska när alla flickorna hade hälsat på mig.
 
Helgen har alltså bjudit på vackert väder, fina vänner, mycket god mat och härliga drinkar!
Nu är det Måndag och det regnar och är åter igen grått ute... jag tampas med alla pm, mail och telefonsamtal och är tillbaka i vardagen.
Ångesten över alla djur som det måste fixas för är åter igen likt en tumskruv runt mitt hjärta...
Det är akut för så många fina individer och den jag oroar mig över lite extra idag är en som kom tillbaka till sitt jourhem p.g.a att De som tog sig an honom mest troligt trodde lite väl bra om sig själva och hade allt för höga tankar om sin egen kompitens och kunskap.
 
De visste mycket väl att hunden hade seperationsångest men gav ändå upp angående honom efter endast två veckor, det är fruktansvärt egoistiskt... 
När man tror att ett problem likt det ska försvinna på två veckor innan hunden ifråga ens hunnit landa och blivit trygg i sin nya miljö... det är bara tragiskt. Seperationsångest är ett av de problem som kan vara svårast och som kan ta väldigt lång tid att träna bort. Men vad det handlar om är att man måste ge det tid samtidigt som hunden måste vara trygg i sin nya miljö... man får absolut inte forcera. Detta är väldigt sorgligt...
Jourhemmet hade kommit en bra bit på väg men allt det arbetet är totalt raserat nu och nu när hunden ifråga är tillbaka i det jourhemmet har hon fått ta ledigt från jobbet denna vecka för att vi på något sätt måste lösa det för den lilla pojken...
 
Det är konstant olika individer som pockar på uppmärkamhet och som ibland gör nätterna obehagligt sömnlösa p.g.a alla tankar som snurrar och lever sina egna liv för att finna lösningar.
Ibland kommer de till mig om natten likt en knack på axeln men ibland förblir problemen olösta likt en stängd bok... och jag vaknar lika villrådig som när jag gick och lade mig.
 
Ibland förvånar det även mig själv hur jag faktiskt orkar... särskilt vid tillfällen när jag lyckats få lite distans som exempelvis vid en helg likt den jag just haft.
Det är få som förstår hur mycket tid och kraft jag lägger på detta...
Som tur är kan jag göra mycket arbete stillaliggandes i säng eller soffa men det gäller att vara strukturerad och skärpt och ibland är jag lika förvirrad som jag har mycket att göra.
Nej, jag beklagar mig inte då detta är något jag själv har tagit på mig men ibland känns det som att jag är på väg att tappa greppet... 
Som om att man skulle rita något med en gatukrita och någon skrapar över det med foten... kvar blir en suddig siluette och Du måste fylla i det igen... men det blir aldrig riktigt lika bra igen.
Så kan det kännas när någon stör den struktur som jag har när jag arbetar... och när De inte tar det på allvar.
Det är irriterande likt en skrapande sko!
 
Hade jag varit frisk hade det självklart varit annorlunda... då hade jag ju haft mer energi och troligtvis viftat bort det likt bagateller.
Men, jag är inte frisk och varje andetag tar kraft och energi, varje samtal, meddelande osv tar energi!
Det jag gör ger inte energi men det ger mig ett liv och en livsuppgift och därför är det viktigt för mig att det blir bra då det är det enda jag kan kontrollera att inte bli för rörigt.
 
Jag är tacksam över De personer som jag har runt omkring i vårt land som hjälper mig med div saker så som att göra hembesök, bedömma en hund eller liknande, samt givetvis jourhemmen som är guld värda.
Men jag är även tacksam över De människor som finns bakom mig och stöttar mig när jag känner mig lite håglös och uppgiven... vilket tyvärr händer då och då.
Ibland kan lite kärlek och att någon tror på det man gör förändra väldigt mycket!
 
Var rädda om Er där ute!
Det kan vara väldigt kallt och ensamt så räck ut en hand till De som behöver Er!
 
Marina
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela