jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Sommar utan sol är ingen sommar!

Publicerad 2012-08-14 23:04:00 i Allmänt,

Detta har nog varit den mest usla sommaren av alla...
Inte en endaste dag på stranden... inte ens EN!!
Det har ju inte varit någon sol och utan sol ingen värme och inga bad... baddräkten och bikinin hänger prydligt inne på toaletten färdiga att slänga att slänga ned i en strandväska men över dem ligger det nu ett täcke av tjockt inte allt för lockande damm...
Inte för att jag skulle trivts med att välla ut min blekfeta kropp över stranden men jag hade hellre bitit i det sura äpplet och gjort det i utbyte mot svalkande bad och gassande sol. Jag såg fram emot lunch tillsammans med familjen och på tu man hand med Alexandra på en picknickfilt vid en glittrande, inbjudande sjö... äggmackor, strandbullar, ljummet kaffe och lika ljummen dricka eller vatten med lite unken plastsmak från petflaskan...
Ni hör! Det är inte mycket jag begär... istället har jag och många med mig huttrande vandrat omkring i nyinköpta sommarkläder och tårna har färgats vita av kylan i sandalerna medan paraplyn vrängt sig av den hårda vinden.
 
Så... nu är sommaren över innan den ens hann börja för det är lite det man har väntat på... man känner sig lite snuvad på konfekten. Imorgon börjar barnen i skolan och sommaren hann aldrig börja, det är så orättvist!
Alexandra börjar i gymnasiet och jag vet inte vem av oss som är mest nervös för jag är verkligen skitnervös!
Självklart kommer allt att gå bra men som mamma - eller som Jag - blir man extra överbeskyddande vid en så här stor händelse, för det är en stor händelse.
En ny milstolpe...
Men att börja i en helt ny skola utan att känna någon endaste person kan vara rätt så tufft och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer att skapa nya, fina och intressanta kontakter och vänner som delar samma intressen som henne själv, musik ;)
 
Även om denna sommar rent vädermässigt inte har varit till belåtenhet så måste jag ändå medge att jag har haft ett par härliga stunder tillsammans med väldigt kära och nära vänner! Så även om vi inte har gjort något "speciellt" i sommar har jag ändå några mysiga stunder att blicka tillbaka på... Den största ångesten är att man inte kunnat tillgodosett våra barns "sommarbehov"... plus att jag ville njuta ett sommarlov tillsammans med min dotter och det sket sig rejält.
 
Igår tog jag och Alexandra oss lite egentid tillsammans på Djurparken!
Det var en fin dag synd att mycket förstörs pga att kroppen inte vill... brast i gråt när jag talade med min sjukgymnast idag som tyckte att det var dumdristigt av mig att åka på Zoo.
Men trots att jag idag har haft så fruktansvärt ont så kan jag ändå se ett stort värde i att jag fick gå och småprata med min fina dotter på tu man hand och i denna underbara miljö.
Det är jäkligt knäckande att få höra att man inte bör göra än det ena och andra men jag kan väl inte sluta leva?
Nog måste jag väl kunna göra någonting... men ibland undrar jag verkligen hur detta ska sluta.
 
Det är nu jag plockar fram alla stunder av lycka och kärlek och det är nu jag försöker se vad jag fortfarande förmår och till vad jag har för att inte rasa ihop och vältra mig i mina egna tårar och självömkan som knappast gör det hela bättre. Just nu är jag så frustrerad över att inget, inget hjälper mot den förbannade värken! Jag har tagit det lugnare nu på sommaren, det har varit sommaruppehåll på sjukgymnastik, terapeut och psykolog och på det viset har jag besparat mig lite från den stress och alla timmar i stan som det innebär, detta har resulterat i att jag inte har "brakat samman" lika ofta utan har mer naturligt kunnat vila mig innan det hunnit ske men det innebär i det stora hela att jag mesta dels måste vara hemma och i tillgång till min soffa eller säng.
Även om min lycka består i min dotter, Micke och våra underbara djur så undrar jag om det inte finns något mer för mig någonstanns som jag har missat att jag fortfarande klarar av. Jag önskar det...
 
En fin vän till mig - en av De få från högstadiet som jag fortfarande ser som vän - skickade en bok till mig på posten, jag älskar ju att läsa och detta är en riktig "feel good-bok" som jag både skrattar och gråter när jag läser.
Jag älskar den och har nästan läst ut den... jag kan inte sluta läsa när jag väl har börjat läsa en riktigt bra bok. Böcker gör mig glad så länge som att de inte är sorgsna, det klarar jag inte av då jag försvinner så djupt in i den världen blir sorgen en del av min vardag och jag bär den så att det gör ont då den blir så verklig för mig.
Men vill Ni pigga upp mig så skicka en härlig pocket till mig! ;)
 
Jag sitter själv nere i mörkret och hoppas att Alexandra har kommit till ro och somnat... hundarna snosar bredvid mig i soffan och tv.n tjattrar i bakgrunden i symfoni tillsammans med klappret från tangentbordet.
 
Var rädda om varandra och älska!
//Marina
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela