jagochalladomandra

Jag sitter och spanar ut mot ett svart fönster som endast återspeglar ett transparent ansikte av mig själv...
Det doftar snö ute... jag ser inte fram emot vintern även om det kan vara magiskt vackert ute och då det finns stora möjligheter till snö och is - riter som är väldigt effektiva och kraftfulla.

Jag fryser så otroligt mycket om vintern... det spelar ingen roll hur varma kläder jag bär så stelnar min kropp till och mina fötter och händer förvandlas till vit/blåa, ledbrutna lemmar som aldrig tinar...

Det är mörkt ute... näst intill så svart det kan bli och jag älskar allt som mörkret bär med sig.
Tystnaden som lägger sig likt en filt över naturen och kväver alla de statiska ljud som man annars kan förnimma från samhället en halvmil bort.
Naturen andas andäktigt ut och formar sig runt mig med all sin energi i en vilande puppa...
Jag älskar verkligen mörkret!

Jag tänder ljus och blickar in i lågorna, låter helande dofter av rökelse sprida sig genom huset för att skydda och ge hopp.

Vi har under drygt ett halvår levt utan tv villket förundrar många...
Många tycker oerhört synd om våra barn...*ler och skakar på huvudet*
Min dotter skulle aldrig ha läst så många böcker som hon har gjort under denna tiden och hon skulle heller aldrig blivit så duktig på gitarr som hon nu är om hon istället ägnat alla de timmar framför tv.n...
Vi har nog umgåtts mer med våra barn än många andra just på grund av detta också... haft tid att lyssna till dem och se dem.

Själv har jag inte haft ont av det över huvud taget... men visst kan jag längta efter att bara slänga mig raklång för att se en av mina älskade serier som jag så nitiskt brukade följa.
Det är meningen att vi ska sätta igång vår tv nu igen och det ska faktiskt bli skönt men vi ska också ha en dag i veckan som kommer att vara helt tv-fri.

Jag tror att fler familjer skulle slänga ut tv.n för ett tag... om inte för ett halvår så kanske i varje fall för några veckor...
Man får tid för varandra!

Just nu läser jag mycket böcker som breddar den kunskap och vetskap som jag redan har.
Dvs mycket andliga böcker...
Man får tips och råd som annars skulle gått mig förbi...

Ibland är det skönt att läsa och bli bekräftad att det man gör inte är fel... och att man instinktivt faktiskt gör i mång och mycket rätt utan att från början veta att det är "rätt".
För visst finns det trådar man bör följa både för sig själv och andras säkerhet när man arbetar med den gudomliga kraften.

Det är som ett annat medium sa till mig; "Det är som en motorväg fram till dig..."
Och nog är det det alltid...
Det är inte alltid de vill något, det känns mer som att de är nöjda att vara nära mig just för att de vet att jag kan se och känna dem.
De dras till mig och de vill ta på mig, känna mig, hålla mig nära och hålla fast mig...



Det finns en kurs som jag så gärna skulle velat gå för att utveckla mig själv... eller kanske mer för att samla ihop mig själv.
Samla ihop alla delar till en enhetlig och inte så spretig kunskap att gå vidare på...
Kanske även mer specifikt välja EN linje... om det är möjligt!
Jag vill ju så gärna kunna hjälpa ännu fler i både mitt helande och seende.

Ta rikligt hand om er!
Kramar i mörkret!!