jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Lite andlighet kanske...

Publicerad 2010-03-14 23:38:30 i Allmänt,

Som liten var jag ännu mer mottaglig än vad jag är idag, jag tror att det bland annat har med min fysiska sjukdomsbild att göra - det blir en störning.

Som liten tyckte jag att det var naturligt att exempelvis se äldre kvinnor kliva upp för trappan för att långsamt lösas upp.
Visst kunde jag bli skrämd över ansikten som trycktes mot glasrutan till köket för att iakta mig och visst kunde jag tycka att ljuset runt en del människor var märkligt...
Att jag sedan kunde förutspå både mindre viktiga och viktiga händelser var bara något som jag alltid kunnat., inget underligt eller konstigt.

Djur har alltid haft en naturlighet runt mig - vi förstår varandra.
Djur är okomlicerade varelser som inte kräver mer än vad vi kan ge, de är kärleksfulla och tydliga samt väldigt känsliga.

Barn har ofta en större förmåga än vuxna att sia och umgås med ljusvarelser,,,
Detta på grund av att det inte söker förklaring till allt på det viset som skeptiska vuxna gör...
Inget naturligt får vara nog så naturligt utan att vi vuxna ska söka bevis och andra vägar om och kring det hela.
Barn där emot ser vad de ser och tar emot de impulser som de får oavsett.

En barns fantasier      Är ett uttryck man ofta har hört... men jag undrar om det verkligen är så att det alltid rör sig om just fantasier - barn rör sig absolut mycket mer i nuet än vad vi kan och gör...
Och hur kommer det sig att vår fantasi blir så mycket sämre med åren?
Jag tror att alla störningar och all stress mm påverkar oss markant och att ett hårt skal bildas runt vår själ som hindrar mycket från att tränga in men också för att tränga ut.
Många blir känslokalla och har svårt för att känna empati och även sympati...

Förr i tiden lyssnade vi på vår kropp och våra sinnen - vi var helt enkelt tvugna för att överleva.
Vi handlade mer instinktivt och lyssnade till vår intuition som var ett naturligt sätt att tänka och handla.
Ta bara en så enkel sak som ett husbygge.
För ca 100 år sedan byggde de rätt endast genom att inte spekulera för mycket.
De följde jordlinjerna omedvetet eller kanske instinktivt medvetet.


Vi har alla ett sinne som längtar efter att få lyssna och sammarbeta med vår kropp det gäller att uppmärksamma och släppa inpå livet och känslorna.
Detta gör man lättast genom meditation då man blir märkbart mer påtaglig sina egna och andra människors närvaro och känslor.

Innan jag mer på allvar började arbeta med mig själv som medium och healare var jag tvungen att på flera håll ( medium) bli bekräftad och ifrågasatt angående mina gåvor innan jag började att anamma det hela på riktigt.

Jag har alltid kännt mig väldigt annorlunda, jag har alltid varit ovanligt känslig och inkännande för både miljöer, människor och djur.

Jag har alltid kännt som om att jag inte riktigt passar in i denna värld fylld av egoism, stress, kyla och illvilja.

Under hela mitt liv har jag alltid velat så väl men på något underligt vis har det alltid slagit tillbaka mot mig själv och under denna väg har jag någonstanns tappat bort mig själv på grund av att jag alltid varit så rädd för att inte göra tillräkligt rätt för mig, trippat på tå och funnits till hands för allt och alla för att inte såra och göra någon besviken... men det har aldrig riktigt räckt till.
Tyvärr glömde jag bort att ta hand om mig själv att jag nu inte vet hur jag ska bete mig och vad jag ska göra för att ta hand om Marina... det enda sättet jag idag vet att ge mig själv något är genom att finnas till hands för andra.
Jag tror helt enkelt att jag aldrig har lärt mig hur jag tar hand om mig själv, jag har inte lyssnat till mina egna behov - jag njuter när andra mår bra.

Jag vill så gärna finnas där för allt och alla och jag mår både fysiskt och mentalt dåligt över andras sorg och smärta och finner mig helt misslyckad när jag inte kan hjälpa människor/djur igenom den olycka de befinner sig i.

Idag bryr jag mig inte om ifall jag sticker ut eller verkar annorlunda, folk får ta mig för den jag är.
Jag är inte unik men jag är idag tacksam över att jag har den sinnesnärvaron som jag har och att jag kan ta till mig människor och djurs känslor som jag gör och att det är i ärlighet jag gör det.
Jag är än mer tacksam över de människor som har tagit sig till mig och över den uppmärksamhet och innerlighet som de har gett mig då de har känt min omtanke genomlysa dem som man gör om man är mottaglig. 

Jag är så lyckligt lottad att jag har möjlighet att utveckla mina healingkrafter och att jag på det viset kan verka större.
En kvinna jag var på mediumträff hos förklarade att hon trodde att jag var ämnad för något stort då hon aldrig sett en så stark karizma och kraft som den jag bär.
Jag blev både förvånad och generad - lilla jag som gått genom livet och talat med andar och hittat sjukdomar samt healat och nått fram till djur och människor på ett sätt som jag inte direkt funderat över såg plötsligt mig själv som någon som omöjligt kan strunta i de krafter jag fått och endast använda det i själviska syften utan även dela med mig.
Aldrig hade jag väl trott att jag kunde spela någon större roll.

Jag har idag en tillgiven, respektfull och väldigt kärleksfull rellation med min helt fantastiska och oerhört starka livsguide.
Han hjälper mig, vägleder mig samt samtalar och medlar med andra människors guider - han finns alltid vid min sida och är en stor styrka i mitt arbete men även i min vardag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela