Helg!
Första veckan efter sommarlovet har ändå gått i en rasande fart men nog har man ändå med ett leende väntat in helgen, jag har verkligen längtat tills jag åter igen får vara med en samlad familj med lite helgmys.
Idag är jag dock inte lika entusiastisk...
Det river och retas i hals och bröst och hostan ligger konstant på känn, en hosta som gör ont i ett stackars litet förkylt bröst.
De små har just kommit hem från skolan och jag känner att jag kunde inte vara mer disträ och ointresserad av vad de har att visa och berätta från deras skoldag.
Jag fryser och svettas om vart annat och ögonen skvalar...
En stor Tequilla Rose eller Baja Päron med krossad is hade troligtvis gjort mig helt frisk och kry på sekunden... men det har jag givetvis inte hemma.
Kanske min vackra man villigt kan studsa in på bolaget för sin rödmosiga, feberstinna kvinnas skull?
Får man lov att bakbinda sina barn samtidigt som man förser dem med munkavel?
Just nu känner jag att mitt lilla huvud inte orkar med deras högljudda lekar... får man??
Jag kan vira in dem i deras täcken som små kåldolmar och sätta en socka i munnen på dem?
Inte?
Jasså, det var olagligt... det var väl lite synd... det är ju synd om MIG nu ju!
Idag vill jag lägga mig tidigt under mitt varma, mjuka duntäcke.
Dra kudden över huvudet och sova tills jag har blivit frisk igen... om bara de där små glada liven kunde vara lite tysta!
Vad har de att glädjas över?
Har de inte hunnit bli så där lite lagom syniska ännu så får jag väl lära dem ett och annat, då kanske mungiporna sakta dras nedåt till ett misstänksamt litet grin till slut.
Japp, här gäller den hårda skolan, eller naturens lag!
Endast de hårda överlever... hm, är det därför jag är sjuk??
Undrar om min vackra dotter orkar gå hem utan att jag möter henne vid bussen???
Hoppas, jag tror verkligen inte att jag klarar att gå fram och tillbaka med de svettbrytningar jag har... kanske i så fall om jag kryper lite sakta frammåt... men då behöver jag knäskydd och det har jag inga.
Jag tror att jag snart måste instruera mina småttingar till hur man gör middag... jag min lilla stackare är helt kraftlös utan Tequilla Rose...
Hundarna sympatiserar väl med sin matte idag...
De ligger lite här och var, snarkandes - det är bra, DE vet minsann hur man uppför sig!
Idag är jag dock inte lika entusiastisk...
Det river och retas i hals och bröst och hostan ligger konstant på känn, en hosta som gör ont i ett stackars litet förkylt bröst.
De små har just kommit hem från skolan och jag känner att jag kunde inte vara mer disträ och ointresserad av vad de har att visa och berätta från deras skoldag.
Jag fryser och svettas om vart annat och ögonen skvalar...
En stor Tequilla Rose eller Baja Päron med krossad is hade troligtvis gjort mig helt frisk och kry på sekunden... men det har jag givetvis inte hemma.
Kanske min vackra man villigt kan studsa in på bolaget för sin rödmosiga, feberstinna kvinnas skull?
Får man lov att bakbinda sina barn samtidigt som man förser dem med munkavel?
Just nu känner jag att mitt lilla huvud inte orkar med deras högljudda lekar... får man??
Jag kan vira in dem i deras täcken som små kåldolmar och sätta en socka i munnen på dem?
Inte?
Jasså, det var olagligt... det var väl lite synd... det är ju synd om MIG nu ju!
Idag vill jag lägga mig tidigt under mitt varma, mjuka duntäcke.
Dra kudden över huvudet och sova tills jag har blivit frisk igen... om bara de där små glada liven kunde vara lite tysta!
Vad har de att glädjas över?
Har de inte hunnit bli så där lite lagom syniska ännu så får jag väl lära dem ett och annat, då kanske mungiporna sakta dras nedåt till ett misstänksamt litet grin till slut.
Japp, här gäller den hårda skolan, eller naturens lag!
Endast de hårda överlever... hm, är det därför jag är sjuk??
Undrar om min vackra dotter orkar gå hem utan att jag möter henne vid bussen???
Hoppas, jag tror verkligen inte att jag klarar att gå fram och tillbaka med de svettbrytningar jag har... kanske i så fall om jag kryper lite sakta frammåt... men då behöver jag knäskydd och det har jag inga.
Jag tror att jag snart måste instruera mina småttingar till hur man gör middag... jag min lilla stackare är helt kraftlös utan Tequilla Rose...
Hundarna sympatiserar väl med sin matte idag...
De ligger lite här och var, snarkandes - det är bra, DE vet minsann hur man uppför sig!
