jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Ibland förstår man inte...

Publicerad 2010-04-26 21:52:49 i Allmänt,

Det är inte alltid så lätt att förstå sina egna känslor och vad som rör sig i vårt inre...
Jag går på mental sjukgymnastik och ibland kopplar kroppen ihop en rörelse eller ett intryck med fara och/eller rädsla och går där med in i en försvarsställning eller som idag då jag blev kallsvettig och illamående...
Jag kände mig rädd och ledsen av en rörelse som går ut på att pressa ned fotsulorna mot marken... hur kan jag förstå det?
Men det kanske inte alltid är det som är viktigast - att förstå - ibland kanske man måste släppa kontrollen och bara uppleva... att bara finnas i nuet?

Uppenbarligen är jag dock en person som önskar svar på om inte alla livets frågor så ivarje fall något så konkret som vad jag lever i - min egen kropp.
Ibland kanske man för sitt eget bästa får ställa alla frågor i farstun och uppleva sig själv som något helt naturligt utan att ifrågasätta kroppens önskemål, andning mm
Att bara andas naturligt är för mig en gåta... ibland slutar jag att andas och... det är så skönt! (?)
Att fokusera mig och "lägga märke" till min andning gör den konstlad och hackig... jag måste låta den få ta den plats den behöver utan att kränka mig själv genom olika tankar och spänningar som jag bär på.

Jag lever många gånger utanför min egen kropp, jag vågar inte ta till mig den då den i mina ögon är högst oönskad och har så alltid varit.
Jag har även tyglat mig efter andras önskemål om hur jag ska och borde vara i både rörelsemönster så som i humör, sätt att vara, gå och tala...
Jag har alltid sett ned på mig själv och kännt mig otillräklig, alltid försökt leva upp till något och någon jag inte innerst inne är.
Detta har gjort mig till en olycklig varelse som utåt lagt på sig mask efter mask för att dölja, slippa frågor och att slippa oroa någon annan... det är dax att börja skala av alla lager nu och jag vet inte vad som finns där under...
Någonstans på vägen tappade jag bort min identitet... och jag är faktiskt direkt livrädd över att finna ut vem jag är.

Tänk om jag och alla andra ogillar den individ som kommer med tiden under terapi att växa fram?
Att inte leva i sin kropp utan att välja att göra saker och ting likt en mekanisk docka kan ju givetvis inte vara bra men jag har aldrig ens berövat mig tanken förr...

När jag ex. masserar min arm eller stryker min kropp med bodylotion o.dyl. väljer jag att ta ett steg ut från min kropp, blunda och låta kroppen gå per automatik - jag tycker inte om att röra vid mig själv.

Min sjukgymnast frågade mig om det finns någon kroppsdel som jag kan känna mig trygg med och som jag kan fokusera mig på när jag ex. får början till en ångestattack el. dyl.
Det blev totalt blankt i mitt huvud och min tanke sökte över alla mina kroppsdelar utan att finna någon ynka del av mig själv som jag finner mig trygg i...
Antingen tilldelar de mig smärta eller också äcklar de mig... usch, jag vet... det är ett oerhört starkt uttryck som jag absolut inte önskar någon annan att hysa till sig själv...
Men jag både ryser och gråter av obehag att ens veta att allt "det där" finns där och att jag måste bära omkring på det...

Tillslut kom jag på att jag allt som oftas från att jag var barn och fram till nu gärna masserar/blir masserad över mina fingertoppar/naglar när jag ska sova/varva ned så det anammade vi.
Jag ska alltså i oroligt tillstånd gå igenom mina fingrar och händer systematiskt och oerhört nogrannt, del för del, led för led...

Jag önskar att jag lika lätt kunde heala mig själv så som jag valt att dela med mig av mig själv till djur och människor som mår dåligt (fysiskt/mentalt).
Men detta är något jag känner så starkt för och som jag känner att jag kan verka genom - något där jag kan bidra med något som gör lite mer...
Jag har fått en gåva iform av läkande kraft och den gåvan anser jag inte bara är min egen, jag vill därför dela med mig så att fler kan ta del av den utan att det ska kosta massor av pengar.
Jag vill inte sota ned den kraft som det ändå är genom att ta betalt plus att jag tror att människor är mer öppna för ett resultat om det är gratis! *ler*

Djur är så lätta att ha med att göra - de bjuder glatt in och har inte fullt av spärra som vi människor har.
De är naturliga i sig själva och ifrågasätter inte något som känns bra.
En del djur blir ivriga när jag återkommer till dem och överöser mig med bilder som blir svårtolkade och förvirrade medan andra lugnt lutar sig tillbaka och låter mig omfamna dem!

Jag får alltid så goda resultat med djur och mycket mer långvariga sådana också då de nöjer sig med att må bra och inte letar efter minsta lilla fel som vi människor har en tendens att göra.

Detta med att bla ha en gåva som att tala med djur, döda... heala mm är för mig något som alltid har funnits där, något jag aldrig har ifrågasatt plus att det alltid har kännts och varit med mig i all enkelhet... det är så livet är om man är en så känslig individ som jag på alla sätt är - därför blev jag lite full i skratt när en väninna ifrågasatte mig idag; "Men H U R gör du?" och när jag sedan förklarade bit för bit efter att jag sagt att det är så enkelt suckade hon och sade;"...och du säjer att det är lätt?!"
Man kanske inte kan förstå allt... och kanske det inte heller är meningen?
Jag har aldrig ifrågasatt mina egna gåvor då de alltid har funnits där... men att uppleva känslor genom vissa rörelser kan få min hjärna i spinn...


Ta väl hand om er! Älska varandra!
Det är en hård jord vi lever på!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela