jagochalladomandra

Hela natten har blixtrar, långa och ettriga likt elektriska ålar farit runt i mitt huvud. Illamåendet har jag försökt att trycka tillbaka genom tårdränkta ögonlock.
Hela dagen har jag legat som i en tunn såpbubbla fylld med dessa monster som attackerar min stackars hjärna så fort jag visar minsta rörelse eller försöker öppna mina rödkantade ögon.

Migrän...
Ett enda ord som beskriver så mycket om man själv lider av det men som är rätt så intetsägande för de som aldrig själva har upplevt det.

Barnen är hemma och det är helg, det märks att de är trötta efter läxor och skolarbete och att de behöver lite vila - de är lite sura och påstridiga mot varandra och behöver troligtvis en god natts sömn.



Min fina dotter och ledstjärna som ger mig lite extra kraft.





Ikväll ska jag göra goda "subs" med sallad och en röra bestående av bla. crabsticks, lök och stenbitsrom - mycket gott!

JULKORV

Imorgon är det dax för den årliga julkorvsberedningen!
Jag, min mamma, min syster, min svägerska och hennes mamma träffas och gör långa rader av smaskig julkorv medan vi skvallrar, dricker glögg och äter lite gott.

Då det är hemma hos min svägerska brukar det vankas små specialiteter då hon är oerhört duktig på mat och pyssel och gärna kombinerar ihop detta till ngt delikat.

Jag hoppas verkligen att jag mår bättre imorgon, det känns ganska tröstlöst att försöka vara trevlig och sällskaplig när man inte mår bra...




Jag sitter med Foxy i famnen och Aicha bredvid mig medan Micke och "tvillingarna-bus" vandrar nedför trappan bakom mig.

Luften ligger regntät ute och ett tätt dis har lagt sig över ängarna medan kvällen smyger sig på - grantopparnas svarta siluetter sträcker sig upp mot en grå, molntäckt himmel.
Likt blanka speglar gnistrar vattenpölarna på den grustäckta vägen som slingrande leder upp till huset.
I taggtråden runt hagarna klamrar kristallklara droppar sig fast mot metallens matta, kyliga yta...
Det vetegula gräset har böjt sig för vinden och ligger likt en matta broderad med diamanter mot marken, uppgivet mot kylan, vätan och den ankommande vintern.
Trädens kala grenar speglar sig i den skummande, vilt rasande bäcken som skyndar sig fram likt en skummande drake över de vackert polerade, mjuka stenarna. Mjukt, glänsande, likt en sjöjungfrus långa fingrar rör sig det mörkt gröna sjögräset sig fram över botten, snabbt fumlande, rivande, klösande... sökande.
De sista löven singlar likt bortglömd konfetti ned i de vilda virvlarna för att i snabb fart dras ned mot botten och flyta bort med vattenmassorna.
Fåglar trycker och kurar ihop sig i buskarna och hoppas på skydd undan de snåla vindarna, de små kropparna burrar upp sina fjäderskrudar och blickar med djupa blickar ut mot det karga landskapet som lagt sig i vila inför den nya årstiden.



Det vackraste man har sätter man på pidestal!




Snart kommer Micke hem och vi kan börja tillbereda lite gott inför kvällen...
Alexandra hjälper tjejerna med lite läxor vid köksbordet medan lillkillen tittar på tecknat.
Det är hemtama, trygga ljud...

Så skönt med helg!