jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Guld i mun...my ass!

Publicerad 2009-12-03 17:53:22 i Allmänt,

Morgonstund har guld i mun...????
Och när har liksom detta någonsin inträffat?
När jag slutligen vaknade av alarmet i morses smakade jag som kattlådan luktar i munnen och de ord jag valde att svälja glimmade absolut inte guldfärgat eller var ens i närheten...
Nä, mornar är pest och pina och borde förbjudas - det är mörkt som i ett sotararsle, kallt och kroppen värker så att jag knappt kan vare sig resa mig från sängen eller stå upprätt en längre stund.
Guld i mun, jo, jag tackar!

Som jag skrivit förr är jag en kvälls och natt människa.
Att jag är så trött under morgonen och dagen har ju bla med min värk att göra plus att jag måste titta till Alexandras blodglukos ca tre gånger per natt - det tar pån krafterna - men saken är den att jag alltid har föredragit den senare perioden på dygnet, det är på någotvis lugnare och inte så stressigt men tyvärr är det inte så livet funkar - att endast vara vaken då...

Jag vet hur stora ögon folk fick när jag var 19 år - bodde själv mitt ute i skogen i ett torp
- och berättade hur härligt jag tyckte att det var att dra på mig pannlampan (som alltid - likt min gloria - har en viss förmåga att hamna någonstanns i urringningen till slut eller samlar upp allt hår likt en Björn Borg-frisyr mitt uppe på skalpen.) och spatsera ut i skogen mitt i natten med mina hundar.
Inte nog med att man var en kuf som bodde ensam med sina hundar,k utan telefon mitt ute i skogen, nä, man tog konstiga nattvandringar utan att vara rädd.


I detta torp som jag då bodde i var det svinigt kallt!
När jag satt framför tv.n blåste det i håret på mig pga det var så dåligt isolerat!
Till mångas stora fasa - även min egen - hade jag endast utedass... jag som har en otrolig fobi för "åttabeningar" brukade aldrig stänga dassdörren när jag gjorde vad man nu brukar göra på dessa ställen, jag satt där med dörren på vid gavel för att slippa känna mig trängd och för att han en snabb retreat ut om jag skulle se något obehagligt.

   

Nu föll det sig så att när jag så satt där i lugn och ro och gjorde nr. 2 en solig vinterdag hade Scoutkåren en sk. föräldrar/familjedag... detta hade ju inte behövt beröra mig om det inte hade varit så att ett par kilometer bortanför mitt lilla torp låg ett hus som ägdes av just scouterna...
Detta resulterade i att hela vägen framför mitt hem snabbt fylldes på av många nyfikna människor påväg till en heldsa med sina familjer.
Att både deras och min dag blev oförglömlig är nogt en underdrift där jag satt med dörren på vid gavel utan att kunna nå den för att skyla mig lite...
Då gjorde jag det bästa av situationen - jag morsade glatt och vinkade till de mycket förvånade människor som likt vandrande fågelholkar samlades flugor i munnen när de snubblade förbi min situation.

Normal? Det har jag aldrig påstått!

Hasta kvasta! Nu far vi!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela